Livet är så grymt orättvist! Har följt en ung mammas kamp mot cancer som hon idag tyvärr förlorade :(
Hon lämnar man och 3 barn efter sig varav två är riktigt små. Kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det känns som partner att bli lämnad på detta grymma sätt. Inte heller hur det känns för barnen att mista sin mamma. Det är så sorgligt så det gör ont i mig trots att jag inte känner henne. Men när något sånt här händer får man alltid lite perspektiv på sitt eget liv. Vad har jag och gnälla över? Idag har jag gnällt om att jag är lite förkyld och trött och nu känns det mest bara löjligt .Nej istället ska jag fundera över hur bra jag har det och vara tacksam för att livet ler mot mig för det mesta i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar